Jag förstår inte hur man bara kan glömma bort en sån sak. Eller glömma bort och glömma bort, men i alla fall låssas att det inte har hänt. För bara tre år sedan var det du och jag. Det var du och jag som brukade prata om allt. Det var du och jag som var kompisar. Men nu är det som bortblåst... Och det gör mig så jävla ledsen!

Jag saknar fortfarande allt vi gjorde tillsammans. Vi var med om så mycket. Vi tog oss igenom allt. Men sen en dag var allt bara slut. Och jag vet inte ens varför...

Allt är som bortblåst. Det finns inte ett spår av att vi brukade vara de bästaste av kompisar. Vi var alltid tillsammans. Vi blev till och med avundsjuka på varandra när någon av oss var med en annan. Alltid när det blev bråk i klassen, eller om det hände något dåligt hade vi varandra att luta oss mot. Vi fanns alltid där för att lyssna, att trösta. And now it's all gone.