Gud vad det är skönt med sommarlov ändå. Att bara göra vad man känner för hela dagarna, och inte ha massa läxor och sånt att oroa sig över... Men nu är det ju typ bara två veckor kvar, och sen börjar allt igen. Jag kan fortfarade inte riktigt förstå att jag ska börja gymnasiet. Jag känner mig inte alls så stor. Dessutom känns det som om jag kommer jämföra den nya klassen med den gamla hela tiden. "Sådär skulle aldrig gamla klassen göra.." osv. Visst känns det jätteskönt att få börja om på nytt. Att inte ha någon stämpel, utan få visa vem jag egentligen är och så. Men samtidigt känns det lite konstigt att jag inte kommer att träffa alla dom där som jag har haft omkring mig så länge jag kan minnas. Alla återkommande kommentarer och skämt som vi hade så roligt åt. Dom kommer inte finnas där längre...
Jag tror att jag kommer trivas i den nya klassen. Det tror jag verkligen, och som sagt känns det bara skönt att få börja om på nytt. Men samtidigt finns den där lilla orosklumpen i magen...

Nu är det inte alls länge kvar till boomerang. Jag är inte lika taggad på att åka längre, men det beror nog mest på att jag måste börja packa snart och det är väl inte direkt det roligaste som finns... Men det lär ju bli roligt när vi väl kliver på tåget på lördag :)