31 januari

Missing someone gets easier every day because even though it's one day further from the last time you saw eachother, it's one day closer to the next time you will.


It feels like everything is going to be okey now. Thanks to you. 

31 januari

Idag har varit den bästa dagen på hur länge som helst.
Först skulle jag och Rebecca jobba med våran SO-redovisning på a-passet men det blev typ kaos när vi skulle skriva ut våra bilder så vi hann ingenting. Men kaos är kul! :) Sen hade vi NO:och det är typ aldrig särskilt seriöst längre, så det var också roligt. Matten var helt oseriös; vi hade mellisparty och ritade på tavlan och sen på SO:n blev det typ kaos igen. Resten av klassen började typ en halvtimme tidigare men det visste inte vi så när vi kom till klassrummet tiden som vi brukar börja hade ju dom redan haft lektion en halvtimme så vi slutade typ nästan direkt. Men jag klagar inte! Det är alltid bra att slippa lektioner :D

Idrotten sen var ändå det bästa!
Egentligen så tycker jag inte alls om skridskor, men det går typ inte ha tråkigt med min klass. Alla (nästan iaf) är positiva till allting även om man fryser som fan om tårna. Alla passar bollen till alla (det gör inget att man är dålig för "det är ju bara på skojj") och alla går på alla i svansleken. Alla är helt enkelt med alla och det är så himla roligt! Min syrra brukar klaga på att det är en kille i hennes klass som blir sur så fort det går dåligt för han på gympan, eller så fort någon gör nåt fel. Varje gång tänker jag på hur våran klass är och det går liksom inte ihop. Det finns inte att vi blir sura på varandra för något sånt i våran klass. Det är klart att vi blir lite irriterade på varandra ibland, men det blir aldrig riktigt allvarligt. Det är aldirg någon som går och sätter sig på en bänk på sidan av planen och surar resten av lektionen om någon råkar släppa in ett mål.

Jag är så oerhört tacksam att jag får gå i en så underbar klass. Jag kan inte förklara hur glad jag är över att få vara  eran klasskamrat. Tack vare att ni inte vänder ryggen till, eller himlar med ögonen när jag säger något vågar jag ta plats. Tack vare att ni inte bryr er om ifall jag har brunt eller blont hår, blå eller gröna ögon  vågar jag vara mig själv. Tack vare att ni är dom ni är får jag gå i världens bästa klass. Tack!


20 januari

Nu har paniken inför gymnasievalet laggt sig lite grann iaf. Jag tror att det blir Musik på Midgård, finns typ inget annat jag skulle kunna tänka mig att gå. Det är andravalet som är det kluriga. Jag kan inte välja mellen Arena eller Media eftersom jag inte vill gå något av dom. Fast om jag ska vara ärlig så är jag faktiskt ganska säker på att jag kommer in på Musik. Men det är ju alltid bra att ha ett andraval försäkerhets skull.
Helt allmänt känns det inte lika hemskt att börja på gymnasiet längre. Förut hade jag ty världens ångest och ville absolut inte går ut nian, men nu längtar jag nästan. Fast det känns fortfarande lika hemskt att sluta nian och skiljas från alla underbara klasskompisar. Det kommer kännas helt tomt att gå i skolan utan alla. Utan alla kommentarer som vissa personer alltid kommer med under lektionerna. Det kommer verkligen kännas fel!

Jag längtar verkligen till klassresan nu. Det kommer att bli så bra! Även om det är lite mycket tjafs om tåget och så nu...

Idag kom jag förresten på att jag har NO-prov imorgon så det blev lite panik där ett tag eftersom jag inte hade pluggat nånting. Men nu kan jag nog det mesta. Tur för mig att det inte var så mycket man skulle kunna. :D

15 januari

Jag hatar verkligen skolan just nu!
Vi gör typ bara tråkiga saker på alla lektioner och jag kan väl inte direkt säga att rasterna är bra heller. 
Det känns som om allt helt plötsligt försvann. Som om det inte hängde med tillbaka efter lovet.
Fast egentligen började det försvinna redan innan lovet.
Men man kan ju alltid hoppas att det fortfarande finns kvar. Att det bara har gömt sig någon stans.

Jag taggar iaf MODO som ett as!
Jag älskar verkligen att se på hockey. Det är så himla roligt.
Hoppas att resten av dagen också blir bra. Fast det känns inte så hoppfullt.

Ajja., jag tror jag ska ta och se ännu ett avsnitt av One Tree Hill nu.
Absolut det bästa!


14 januari

Om du bara kunde låta mig förstå.
Ena sekunden är du där, andra inte.
Jag intalar mig själv att det är okej. Att det säkert inte betyder något. Att allt är bra.
Men det är det inte.
Jag klarar inte av att inte veta längre.
Så fort dörren stängs och jag blir ensam kommer tårarna.
Jag önskar att du var här. För att trösta mig.
Men det är du inte.
Och jag klarar inte av det.
Snälla, släpp in mig.
Hjälp mig förstå.
Snälla


RSS 2.0