14 januari

Om du bara kunde låta mig förstå.
Ena sekunden är du där, andra inte.
Jag intalar mig själv att det är okej. Att det säkert inte betyder något. Att allt är bra.
Men det är det inte.
Jag klarar inte av att inte veta längre.
Så fort dörren stängs och jag blir ensam kommer tårarna.
Jag önskar att du var här. För att trösta mig.
Men det är du inte.
Och jag klarar inte av det.
Snälla, släpp in mig.
Hjälp mig förstå.
Snälla


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0